Här är vi på väg till Öland med pappa, jag o min lilla familj. Vi är på väg till Borgholm och jag blir alltid varm inombords när vi kommer "hem". Det är nåt visst med Kalmar och Öland...Nybro känner jag inget som helst för, förutom att jag hade världens bästa barndom i Pukeberg men finns inget som jag saknar annars med Nybro.
Pappa och Sebbe shoppar pikétröjor och shorts i en affär och Nutti tvärvägrade att gå in så vi satte oss och väntade i skuggan medans de va klara. Det var riktigt varmt o skönt ute ich en hel del folk. Såg dock ingen jag kände igen. Men nåt som jag la märke till var alla killarna med en massa tatueringar o vita linnen med en stadig putmage under samt alla dessa jäkla mohikanfrisyrer på barnen samt deras tjejer med blekt hår och svart utväxt och foppatofflor. Jävligt trashigt! Kanske är det sommarturisterna som härjar i Borgholm. Nu behöver ingen bli upprörd för alla klär sej som de vill men det var faktiskt nåt som jag la märke till. Lite som Big brother-folk. Trashigt och bara avtändande på alla sätt! Fast alla var ju inte såna i Borgholm men en hel del.
Här står de uppradade alla fina männen! Vi gick upp och ner på Storgatan och tittade i affärer och njöt av solen och atmosfären.
Pappa bjöd på lunch och det var himlans gott! Vi satt på en av uteserveringarna och njöt. Jättehärligt! Alexander var inte stor i maten och åt i stort sett ingenting men han var inte på sitt bästa humör för ahn somnade till i bilen ca 15 min innan vi kom fram till Borgholm och var rasande när vi satte ner honom i vagnen. Men en glass gjorde honom på lite bättre humör.
Här står vi nere vid vattnet. Så många gånger som jag har gått balansgång på den här muren som liten. Robinson Crusoe (tror att det stavas så) är en restaurang precis vid vattnet och där åt mamma, pappa, gustav o jag flera flera gånger. Minns det så väl!!! Och nu går jag här med min egen lilla kille. På samma mur...det var stort och jag fick verkligen tårar i ögonen! Här står morfar med och håller ett stadigt tag om Alexander.
Hela lilla familjen samlad. Morfar fotar
På väg hem fr Borgholm stannar vi och fikar på ett riktigt penisonärshak :) Det är mycket fint och väldigt gammeldags hela köret. Undrade starkt om de hade latte men det trodde pappa att de hade. Visst fanns det latte och den var helt ok. Jag åt morotskaka till och de andra åt våfflor. Tjejerna som jobbade där hade på sej såna där gammeldags förkläden. Vi gick sen en promenad i skogen där. Det fanns flera slingor att välja mellan. Vi gick där och bara njöt. Det är så mysigt att vara med lilla pappsen!! Pappa, om du läser detta så ska du veta att du är världens bästa pappa, morfar och svärfar!!!
Fina Slottsruinen. Undrar hur många stjärnor som uppträtt där genom åren. Minns när jag var lite så var pappa där med min kusin Henrik som kanske var i 13-årsåldern om jag inte är helt ute o cyklar nu ang åldern. De var där och lyssnade på Ulf Lundell och Henrik satt på pappas axlar. Jag var inte med men minns att de var där på koncert.
Detta var en helmysig dag och som jag kommer bära med mej! Inte minst i vinter då det är snö o slask, kallt och ruggit och mörkt ute. Då kan man plocka fram dessa fina sommarbilder och minnas tillbaka.
Pappa och Sebbe shoppar pikétröjor och shorts i en affär och Nutti tvärvägrade att gå in så vi satte oss och väntade i skuggan medans de va klara. Det var riktigt varmt o skönt ute ich en hel del folk. Såg dock ingen jag kände igen. Men nåt som jag la märke till var alla killarna med en massa tatueringar o vita linnen med en stadig putmage under samt alla dessa jäkla mohikanfrisyrer på barnen samt deras tjejer med blekt hår och svart utväxt och foppatofflor. Jävligt trashigt! Kanske är det sommarturisterna som härjar i Borgholm. Nu behöver ingen bli upprörd för alla klär sej som de vill men det var faktiskt nåt som jag la märke till. Lite som Big brother-folk. Trashigt och bara avtändande på alla sätt! Fast alla var ju inte såna i Borgholm men en hel del.
Här står de uppradade alla fina männen! Vi gick upp och ner på Storgatan och tittade i affärer och njöt av solen och atmosfären.
Pappa bjöd på lunch och det var himlans gott! Vi satt på en av uteserveringarna och njöt. Jättehärligt! Alexander var inte stor i maten och åt i stort sett ingenting men han var inte på sitt bästa humör för ahn somnade till i bilen ca 15 min innan vi kom fram till Borgholm och var rasande när vi satte ner honom i vagnen. Men en glass gjorde honom på lite bättre humör.
Här står vi nere vid vattnet. Så många gånger som jag har gått balansgång på den här muren som liten. Robinson Crusoe (tror att det stavas så) är en restaurang precis vid vattnet och där åt mamma, pappa, gustav o jag flera flera gånger. Minns det så väl!!! Och nu går jag här med min egen lilla kille. På samma mur...det var stort och jag fick verkligen tårar i ögonen! Här står morfar med och håller ett stadigt tag om Alexander.
Hela lilla familjen samlad. Morfar fotar
På väg hem fr Borgholm stannar vi och fikar på ett riktigt penisonärshak :) Det är mycket fint och väldigt gammeldags hela köret. Undrade starkt om de hade latte men det trodde pappa att de hade. Visst fanns det latte och den var helt ok. Jag åt morotskaka till och de andra åt våfflor. Tjejerna som jobbade där hade på sej såna där gammeldags förkläden. Vi gick sen en promenad i skogen där. Det fanns flera slingor att välja mellan. Vi gick där och bara njöt. Det är så mysigt att vara med lilla pappsen!! Pappa, om du läser detta så ska du veta att du är världens bästa pappa, morfar och svärfar!!!
Fina Slottsruinen. Undrar hur många stjärnor som uppträtt där genom åren. Minns när jag var lite så var pappa där med min kusin Henrik som kanske var i 13-årsåldern om jag inte är helt ute o cyklar nu ang åldern. De var där och lyssnade på Ulf Lundell och Henrik satt på pappas axlar. Jag var inte med men minns att de var där på koncert.
Detta var en helmysig dag och som jag kommer bära med mej! Inte minst i vinter då det är snö o slask, kallt och ruggit och mörkt ute. Då kan man plocka fram dessa fina sommarbilder och minnas tillbaka.
Dagen fick sej dock en rejäl törn då vi insåg att vi (jag) glömt våran vita tygkasse i Kalmar innan vi åkte till Borholm. Vi kom på att den inte fanns i bilden när vi lämnade Borgholm och vi ringde Gudrun i bad henne gå till våran bil och kolla om den låg kvar utanför våran bil men den var borta. Eftersom Sebbe hade tagit ur bilstolen ur våran bil och satt den i pappas bil så höll vi på att böka med det och jag o Nutti stod och tittade på myror vid ett träd precis jämte bilden och sen måste vi bara ha hoppat in i bilden och påsen låg väl kvar bakom trädet. Sebbe hade sin GANT-jacka där i och Alexanders nya POP-jacka låg där i. Sebbe var inte alls glad! Som tur var så hade han tagit ur bilnycklarna ur sin jackficka samt Iphone och plånbok. Jag blev ju såklart lika ledsen jag och Sebbe och jag hade en vild diskussion om vems fel det var osv...pappa fick medla lite men så insåg vi båda att det var inte så mycket att göra just nu. Jag polisanmälde sakerna till polisen i Kalmar iallafall. UTIFALL att nån skulle lämna in påsen. Pappa frågade en kille som gick förbi om han sett en vit påse med jackor i men det hade han inte.
På kvällen hängde vi på kollot med Gudrun och påsen med jackorna i var borta och det var tråkigt men accepterat när det kom en kille och hans fru och frågade om vi hade tappat bort två st jackor. En marinblå och en randig. Vi nickar och de säger att det ligger två jackor slänga på Stensö som stämmer in med våra. Frun cyklar tillbaka och hämtar jackorna, som de inte vågat ta ifall det var nån löpares jackor eller nåt men hennes man är killen som pappa pratade med tidigare om han sett våra jackor och vi får dem åter!!!!! Han minns att pappa pratat om några jackor och därför kom han på att det var ju säkert våra. Den vita tygpåsen var slängd en bit därifrån, Alexanders keps som låg där i var borta och de hade tagit Sebbes headset till Iphone men det var ju skitsaker. Vi var så himla glada!! Grejen att de hittade oss på kvällen var för att frun hade mött mej o Gudrun på fredagskvällen när vi hade varit ute på promenad. Så hon kände igen mej och visste vart vi befann oss på koloniområdet medans mannen hade infon om borttappade jackor. Så det var rejäl tur vi hade! Tack pappa för att du pratade med den där killen om han sett våra jackor. Hur stora är oddsen liksom??
Det var en toppendag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar