Hej då för den här gången samt lite andra funderingar

Nutti och hans älskade mormor på Centralstionen. Han hjälper mormor att dra väskan

Regn och rusk...ja det e ju novemeber så man kan inte begära 27 grader och sol :=) Har lämnat lillen på dagis och gick o handlade lite mat. Sen raka vägen hem och här kommer jag stanna tills jag ska hämta Nutten på dagis. Tyckte synd om kidsen på dagisgården som var ute men de ser det väl inte på samma sätt som jag, får vi hoppas! Lämningen gick bra och nu funderar jag på att baka frukostbullar. Nåt måste jag ju göra för att hålla mej sysselsatt. Vilket problem va? Att inte ha nåt att göra :)

Mamma åkte hem igår, så jag o Nutti var med på Centralen o lämnade av henne och vinkade när tåget åkte. Trodde det skulle kärvas att dra ut Nutti kl 18 på kvällen men det gick bra. Vi fick i oss lite middag och sen hann det med att lekas lite innan vi klädde på oss och åkte in. Vi tog en fika på den bullriga Centralstationen och kl 19.15 rullade tåget ut från Stockholm. Det är så jävla tungt när mamma och Gudrun (svärmor) åker hem när de har varit här. Jag känner alltid en sån tomhet. Det var dock ännu värre när vi var yngre och jag inte trivdes i Sthlm. Då ville jag inget hellre än att åka med "hem" till Kalmar. Eller som när vi varit nere i kalmar o hälsat på och skulle hem till Sthlm. Då kändes det snarare som att vi åkte hemifrån när vi skulle till Sthlm. Det var ingen rolig känsla. Nu är det lättare att åka från Kalmar för jag har ingen längtan efter den stan alls på det sättet. Det är kul att vara nere ett tag men jag tröttnar jättefort. Så är det faktiskt. Men fortf känner jag mej ledsen o nedstämd när mamma och Gudrun åker hem efter sina besök här. Kanske för att jag vet att det dröjer ett tag tills vi ses igen... Jag brukar alltid sova på min mammas kudde när hon har åkt hem. Då känner jag hennes doft. Min lilla mamma!

Träffade Bea en stund igår också. Mys att sitta o prata lite.

Idag på morgoen har de varit här o fixat våra persienner som vi har anmält är lite snea. Skönt! Vi var som vanligt stressade på morgonen. Säg nån morgon vi INTE springer för att hinna i tid :=) Jag är väl en obotlig tidsoptimist. Förr kunde jag skylla på att jag hade en bebis och inte kommit in i rytmen. Men nu är ju "bebisen" 3.5 år, så det funkar inte längre haha.

Tur att Nutti är van vid att springa till t-banan eller bussen för han lägger benen på ryggen o kutar som en liten duracellkanin, med mej hållandes i handen så skriker han: Mamma, det e lugnt. Det var bara bussen till Bromma Flygplats som kom. Vår kommer efter den!!! Han har koll den grabben!

Nu ska jag återgå till baket, ska bara surfa runt på mina favvobloggar och sen är det bullar som gäller. Kanske gör vi vetebullar ikväll också? Jaaaaa, det får det ta mej tusan bli!!! GITT GOTT GOTT! Försöker baka med Alexander, men kan inte hjälpa att jag stör mej på att det blir kladdigt, mjölet far överallt, äggen åker i golvet, 10 kg salt i degen osv...Jag går o torkar av och diskar undan så att det alltid ser rent o snyggt ut. Varför kan man inte bara slappna av och låta honom baka på SITT vis? Och dölja irritationen över spill och kladd. Kanske kommer sen så småningom :) Men inte idag tror jag...