Idag skulle jag som sagt var gått och jobbat med Alexander klagade på magont och var allmänt hängig hela kvällen. jag ringde jobbet vid 18.30 och jag hade så jäkla dåligt samvete att jag ringde så sent men vad ska man göra? man kan inte planera sånt liksom. Jag tog det säkra före det osäkra och vågade inte chansa på att jobba natten för det är väldigt tufft att vara hemma med ett sjukt barn efter att man har jobbat natt. Han låg sen i soffan o tittade på TV och sen sa han själv att han ville gå o sova (what??). Det har aldrig hänt i världshistorien! Jag lovar! Han ville bara dricka välling och sen slocknade han, så han är ju trött och behöver uppenbarligen sova. Vi kommer vara hemma imorgon och ta dte väldigt lugnt. Jag har sagt till jobbet att jag kommer imorgon natt oavsett hur Alexander mår. Jag är ju långledig efter imorgon natt så då kan jag stå ut med att ha jobbat och sen vara hemma med Nutti. Det är skillnad på att jobba, vara hemma med sjukt barn och sen jobba igen...men en natt går bra. Det har jag gjort förut. Men tänk va, jag har inte tagit ut en enda vabdag detta året och så blir det nu när året snart är slut. Men sånt kan man ju inte styra över och jag hoppas han snart e kry igen mitt lilla gryn...Så jag ska passa på att sova imorgon då han ska sova middag. Hoppas han sover läääänge! Nu ska jag gå o pussa på mitt lilla troll som sover i sitt rum. Bär över honom i vår säng. Det gör jag när han är sjuk. Mitt lilla sockertroll (som min mormor alltid sa till mej när jag var liten).
Har by the way hängt upp mormors julstjärna i Alexanders rum...känner ett tryck i hjärtat varje gång jag tittar på stjärnan som hon hade sytt själv...min mormor....oh som jag saknar dej!!!!!! Och lilla morfar....du är lika saknad du......Varför kan ni inte vara kvar....Om ni hade vetat hur ofta och mycket jag tänker på er så hade ni blivit chockade. Det lovar jag er! Men ni lever kvar via Alexander. Och i minnet så länge vi lever. Er släkt har er alltid kvar i minnet. Och vi älskar er för alltid och vi kommer att ses igen. Men inte riktigt än....nä nu blir jag tårögd igen så bäst att jag avslutar...så blir det jämt när jag börjar skriva om mormor o morfar. Minnet av dem gör mej glad men jag mitt hjärta blir så sorget när jag inser vad jag har förlorat!
Gonatt och ta hand om varandra! Visa kärlek till era medmänniskor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar