Vänner...behöver inte beskriva det mer ingående...

Bild lånad från google

Vänner....ja det är helt fantastiskt med vänner. Såna som alltid finns där och som man själv alltid ställer upp för. En ömsesidigt kärlek och respekt. Jag är så glad för mina nära och kära vänner.

Vissa vänner har man inte sett på år och dar eller ens pratat med på väldigt länge men man vet att de alltid finns. Man blir inte sur eller besviken för att den andra inte ringer. Man vet vart man har varandra! Oavsett hur lång tid det går mellan varven. Man tar vid där man slutade helt enkelt. Inget mer med det.

När jag flyttade upp till Sthlm så var det tufft för mej. Riktigt tufft! Sebastian gick då på högskolan och fick på så vis ett bra kontaktnät med sport, fester och nya bekantskapskretser. Jag då? Jag följde med honom upp och jag minns att min mamma var lite arg på mej då jag inte hade varken jobb, pengar eller boende. Kärleken vet ni :) Den va vi rika på! Men det funkar ju inte med bara kärlek när man fryser och är hungrig. Jag fick då ett ultimatum av mamma. Att hitta jobb och boende på en månad annars skulle jag komma hem igen. Jag är som ni kanske redan vet ganska så företagssam när dte väl gäller och inom 2 veckor hade jag fixat en 3-rummare till oss och ett jobb till mej. Vi bodde i ett inte så bra område men hur kunde jag veta det? Jag kände ju inte till Stockholm på den tiden. Men vi hade ett hem iallafall. Och jag hade ett jobb så vi klarade oss ok även om det var tufft då vi båda pluggade en tid. Men kärlek hade vi gott om. Men jag var ensam! Oj vad jag kände mej ensam. Jag väntade på att Sebbe skulle komma hem från skolan. Hatade när det var nåt evenmang han skulle gå på. De kvällar han var ute med sina vänner passade jag på att städa hela lägenheten så det skulle vara fint tills han kom hem igen. Tänk att hela mitt liv kretsade kring tiden då jag o Sebbe var tillsammans. Det gör det ju fortfarande såklart men jag hade inget eget liv alls. INGET ALLS! Mitt liv fortlöpte efter Sebbes schema. Jag minns så väl när jag åkte tunnelbanan och när jag såg att det satt kompisar på tåget och pratade och skrattade. Själv satt jag ensam och hade aldrig åkte tunnelbana med en vän...Hur vore det att få sitta där och skratta och prata medans man åkte? Kanske skulle de fika det där gänget? Kanske skulle de hem till någon o titta på en film och fnissa? Jag ville inget hellre än att ha en vän att åka tunnelbana med. Att prata och skratta med....Tänk om jag ändå hade det. På mitt jobb som jag hade då fanns det knappast några som jag skulle kunna umgås med privat. Men så började jag att plugga och träffade då Cecilia Hultin. Och jag var så glad! Sen var det lite andra som jag hängde med och när jag började på mitt nuvarande jobb så träffade jag Kiril. Helt plötsligt hade jag nån att åka tunnelbana med!!! Jag var inte ensam längre. Jag hade fått några vänner. Jag och Cecilia har fortfarande kontakt och det betyder så mycket för mej. Vi hörs av och tar vid där vi slutade sist. Fina Cecilia!

Kiril och jag hörs av varje dag, antingen ses vi eller pratar i tel. Det betyder så mycket för mej. Vi vet vart vi har varandra och även om vi setts en hel dag så kan vi höras av även på kvällen och fortsätta. Han ställer alltid upp i vått o torrt och jag kommer alltid att göra detsamma. Ringde kl 02.30 och hann kom kl 07 på morgonen då jag fick en akut tandläkartid. han körde med en liten pyttenutti i barnvagnen runt tandläkarhuset tills jag var klar. Följde med mej när jag fick åka in akut från jobbet till gyn då jag var gravid o inte fick tag i sebbe. När jag hade njurbäckeninflammation när jag skulle dra ut min tand och när jag skulle få ett implantat. Hur mycket han har gjort för mej kan jag inte beskriva!

Min vänner på telefon då? Ja klart vi håller kontakten. Det är viktigt med alla vänner. Jag saknar mina vänner från AbuDhabi. Vilka band jag knöt där. Fina underbara människor...Cecilia, linda, Jakob och Sören..Bara för att man har nya vänner så ersätter man inte andra. Men tycker att det är så viktigt att ha nån att träffa och hitta på saker med. Eller bara sitta och vara tysta...det funkar det också! Nu har jag fått ett kontaktnät här i Sthlm med vänner som betyder jättemycket för mej.

Ni ska veta att dte var några tuffa år i början här uppe i storstan. Men ångrar inte att jag flyttade upp. INTE FÖR FEM ÖRE!

Vad jag menar är att det är så viktigt med vänner. Som man både kan skratta och gråta tillsammans med. Som man vet gläds åt en på riktigt och inte är avundssjuka. Man vet att dte är äkta. Går det bra för mina vänner så är jag glad för deras skull. Finns bara inget annat!

Det finns få vänner som jag VET att jag alltid kan ringa eller åka till anytime. Som alltid finns där, vad som än händer och vad det än gäller.

Ni ska veta att jag älskar er så himla mycket!